När jag var liten var det ingen som kunde uttala mitt namn rätt. Jag fick heta allt från Agneta, Angelicka, Anjejla men aldrig Angela [svenskt uttal: Anjela]. Och jag hatade det faktum att folk var så fruktansvärt nonchalanta, tröga och obildade. Att folk inte kunde uttal mitt namn rätt hände överallt. Hos tandläkaren, hos läkaren, hos frisören, i skolan etcetera. Och lika förvånade blev alla när jag, och ibland även min mamma, påpekade att jag faktiskt hette Angela [svenskt uttal: Anjela]. Som om det var ett namn från en annan planet eller något. Det faktum att nästan ingen kunde uttala mitt namn fick mig, att på ett sätt, faktiskt lite…