När jag var yngre var lärare det sista yrket på jorden som skulle kunna tänka mig att bli. Jag hatade skolan. Varje dag och varje minut som jag var tvungen att spendera innanför dess dörrar var en pina. Jag hatade lärarna. Jag hatade de flesta av mina så kallade klasskamrater eftersom många av dem mobbade mig. Jag hatade alla eftersom de trodde att de visste bäst. Jag hade inget gemensamt med dessa människor. För dem var det jag som var annorlunda men för mig var det tvärtom. Jag tyckte att skolan var tråkig, fruktansvärt tråkig. Det fanns ingenting positivt där som någon kunde erbjuda mig. Framförallt inte lärarna. När jag…